Jag är arg riktigt jävla arg. Jag är otroligt besviken, besviken besviken.
Samtidigt som ja är så ledsen och ganska förstålig.
Men ändå inte.
Ibland undrar ja hur en som jag kunde få en som dig i mitt liv? Kände väl för första gången att ja var värd något för någon. Att jag kunde få vara mig själv i alla lägen och bli älskad för den jag är.
Att jag kunde få gå med ryggen rakt och inte behöva oroa mig,
Känner att orden inte räcker till så mycket längre och jag känner att ja börjar tina bort mer och mer för varje minut.
Du är underbar
Jag älskar dig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar